När jag ser stofmutters blog om städning efter julen minnas jag 

när vi skulle ha vår första jul här i Sverige. Året var 1975.

Det första jag gjorde var att jaga en advents krans, en krans av gran med ljus som är fastsatta med en liten stålpinna och röda band. Jag så frågetecken i affärens personal. Säkert virrade de också på huvudet när jag gick. Konstig fråga. Skall hon inte ha adventsljusstaka som vanlig folk.

Sen var det ljusstaka i fönster. Vi hade aldrig sett en sådan och visste inte man skulle ha en sådan före en kompis frågade om vi inte skulle göra fint i fönstret. Självklart. Då for vi iväg och köpte en sådan ovetande om att vi skulle ha en ljusstaka eller en stjärna i varje fönster.

Barnen kom hem veckan innan Lucia och meddelade att dom skulle ha med sig en speciell vit klänning, ett lys att hålla i handen och nåt i håret. Ha ha försök inte, ni driver med oss. Nej mamma och pappa sådan gör man här. Vad har man kompisar till om inte till att svara på sådana frågor. Behöver jag skriva att de fick sina grejer och vi föräldrar, som så dom gå lucia, ett minna att bära med oss.

Nu la lugnet sig över vår familj en kort stund men då kom jo det med små stearin lys till granen. Fanns inte. Hade vi inte hört om elektrisk lyskedja. Det blir över mitt lik, det skall vara levande lys sa familjens överhuvud. Året efter hade vi lyskedja och han höll sig levande många år efter det.

Då var det gåsen till julafton. Ni skall ha sill, prinskorv, sylta,skinka brunkål inte gås. Nej stopp det skall vi ha första juldag till lunch, ja inte brunkål eftersom det är en vanlig middagsrätt, men annars. Nej gås skall det vara med rödkål,potatis.

Varje gång något inte fanns gick turen till Helsingör.

Vi kom genom julen utan allt for stora misstag.

Men sen kom 3die dagen efter julafton och där gjorde vi ett misstag.

Det var det jag kom på tanker om när jag läste stofmutters blogg.

Vi kasserade granen. Den hade gjort vad den var satt i världen för. Vi bodde på det tidspunkt i lägenhet därför åkte den över balkongräcken och ned på gräsmattan under. Därifrån drog jag den en bra bit till en container som vi hade för sådan. Jag undrade varför det kunde vara så intressant att folk stod i många fönster och tittade med stora ögon. Kunde det vara därför att sådan ligger på mannen i huset och inte på kvinnan. Men det visade sig jo då att julgranen bär man inte ut så strax. Den skall gärna barra inne först.

Vi trodde alla i 1975 att det fanns ingen kulturkrock mellan Danmark och Sverige. Länderna är så nära.

Tro mig det var mycket för os att lära. Men jag tycker mig att minnas att det alltid var någon arbetskompis som påminnande oss när vi höll på att bli ”osvenska”

Men vi har fått så många goda skratt när vi gjort bort oss.

Kanske det var på grund av skratten att vi stannade.

Gott Nytt År