I går var det då dags att återse den gamla arbetsplats.

Jag har inte gjort något besök där sedan jag stängde dörren efter mig för att, efter att ha gett företaget 36 år av mitt liv, som 67 årig gå hem för att börja ett annat liv.

Om jag ville veta hur det är på företaget är byn så pass liten att jag kan bli orienterat när jag gör inköp på Netto.

Men nu var det dags att tacka ja till en bjudning om jullunch.

Det var ganska intressant att möta dom som fortfarande jobbar där.

Vi är jo många fyrtiotalister som har gått hem men det finns en del som har 1-2år kvar.

De var glada för att se att vi som var där är nöjd med livet.

Vi fick gå runt på arbetsplatsen i en timme och eftersom vi hade lovet oss själva och varandra sa vi inte någon gång: ” det var bättra för.”

Vi tycker nock alla att nya tekniken underlättar arbetet.

Jag tror vi alla var glada for att många tog sig tid till att komma fram och prata med oss. Det kan jo annars vara jobbig att ha pensionärer springande runt benen. Det är möjlig minnet har blivit sämre men det har vi inte glömt.

Här sitter vi och väntar på att chefen skall komme och orientera oss.

Sen hade vi en trevlig lunch där vi pratade om: ” kommer du ihåg”.

Vi fick med oss en julklapp hem. Mums.

Jag var litet tveksam till att deltaga, men jag är glad att jag deltog.